Från hemskärmen så klickar man på menyknappen och sedan settings för att komma till inställningarna. Sedan bär det raskt vidare till Wireless & network -> Mobile Networks -> Access Pont Names, det är här vi skall lägga till ett par saker.

Internet

Tryck menyknappen och välj New APN. Ändra sedan dessa värden:

Name: Tele2 Internet
APN: internet.tele2.se
MCC: 240
MNC: 07

Ändra bara dessa värden, låt resten stå som Not set

När värdena är uppdaterade så klickar man på menyknappen  och väljer Save.

MMS

Tryck menyknappen och välj New APN. Ändra sedan dessa värden:

Name: Tele2 mms
APN: internet.tele2.se
MMSC: http://mmsc.tele2.se
MMS proxy: 130.244.202.30
MMS port: 8080
MCC: 240
MNC:07
APN type: mms

Ändra bara dessa värden, låt resten stå som Not set

När värdena är uppdaterade så klickar man på menyknappen och väljer Save.

Förutsatt att man knappat in rätt värden så borde nu både internet (gprs) och mms fungera på ens nya blanka Nexus One.

Dessa är mina första tankar om Googles nya ”Superphone”, Nexus One. Allt bör tas med en nypa salt och allt bör beaktas i relation till den enda Androidtelefon jag ägt innan, HTC G1.

Med det sagt så kommer lite ostrukturerade tankar här:

• Ingen hårdvaruknapp för kameran vilket är synd.
• Man kan bara låsa upp telefonen genom knappen på ovansidan vilken inte alltid är smidig att komma åt om man håller mobilen med bara en hand.
• Grymt snabb, förutom i hemskärmen där det laggar lite. Märkligt eftersom inte ens min gamla G1a laggar i hemskärmen.
• Fortfarande inget alternativ att lägga bokmärken på skrivbordet lika smidigt som på iPhonen. Märkligt när operativsystemet kommer från den största aktören på webben.
• Kameran är superb.
• Någonting gör att telefonen inte känns så responsiv som jag skulle vilja. Hastigheten är det inga problem med, det är en fröjd att hoppa mellan olika program och göra en massa trevliga saker men just när man skrollar och liknande i applikationer så känns det som att responsen inte riktigt är där den bör vara på en ”Superphone”.
• De applikationer som använder sig av egen grafik och som inte uppdaterat sin grafik till att fungera med den högre upplösningen ser blurriga och suddiga ut på den annars helt makalösa skärmen. Det kommer troligtvis förbättras så fort fler utvecklare fått tag på den nya generationen telefoner.
• HTC har lagt ribban för mobilskärmar 2010. Skärmen är verkligen helt makalös.
• Låt mig säga det igen: Skärmen är M A K A L Ö S !
• Kommer aldrig kunna gå tillbaka till en mobil med lägre upplösning igen.
• Riktigt smidigt med facebookintegration i kontaktlistan. När man skriver sms och dylikt så ser man vad den kontakten nyss sade på facebook vilket är trevligt.
• GPSen är grymt snabb.
• Läckra grafiska effekter men jag tycker fortfarande Android har en bit kvar på det området för att på riktigt kunna leka med Palm och Apple.
• Nya bildgalleriet är underbart och syncar numera med Picasa.
• Webbläsaren är den applikation som mest drar nytta av de extra pixlarna, det är en fröjd att surfa runt på nätet. Stor skillnad när man surfar på sidor som inte är mobilanpassade.
• Styrkulan känns inte lika ”flimsig” som på min G1a, hoppas den håller sig så.
• Överlag så känns telefonen otroligt robust. Ni som känt på iPhone 2g vet vad jag talar om, den känns stabil och trygg i handen. iPhone 3g känns väldigt plastig i jämförelse.
• Alla applikationer som jag hade på min gamla lur fungerar även på denna. Inga problem alls på den fronten än så länge (förutom att viss grafik inte är uppdaterad då)
• Det är ovant att inte ”dra” upp lådan med applikationer längre nu när den ersatts med en knapp.
• Operativsystemet är än så länge bara på Engelska. Inga svenska menyer än så länge alltså.
• Snyggt och fräscht medföljande headset.
• Headsetkontrollen kan även kontrollera tredjepartsprogram som exempelvis Spotify.
• Touchknapparna som skall representera de fysiska knapparna fungerar bra. Det krävs lite extra tryck när man trycker på dem och de vibrerar tillfredställande när man trycker på dem vilket gör att man inte kommer åt dem av misstag. (Jag har åtminstone inte gjort det än)
• I lägenheten så ligger jag på ungefär 2mbit ned och 1mbit upp. (Tele2)
• MMS fungerar bra (Tele2)
• Fungerar överlag fint med svenska operatörer
• Sämre 3g-täckning än HTC G1 (bor dock i storstad och har väldigt sällan problem med täckning men ibland märks det)
• Ingen multitouch i de medföljande applikationerna (Jag har den amerikanska modellen, i den europeiska skall det tydligen finnas multitouch även i googles program)

Video från telefonen:

I övrigt är allt som vanligt. Gillar man Android kommer man älska denna telefonen. Föraktar man det så finns det inte mycket att hämta. Evolutionerande snarare än revolutionerande. Jag är dock nöjd, min G1a började kännas lite väl långsam.

Det som jag känner skall bli riktigt spännande är att det äntligen finns en telefon som Google har kontroll över när det gäller uppdateringar och liknande. Förhoppningsvis kommer mjukvaran i telefonen uppdateras på en än kortare basis än den gjort förut och mina negativa punkter vara ett minne blott om ett par månader.

Har du några frågor om telefonen som du skulle vilja ha besvarad så är det bara att fråga på i kommentarerna. Jag fortsätter uppdatera det här inlägget löpande när jag kommer på nya saker.

Locale

Locale är en applikation som utför saker och ting baserat på regler som du själv ställer upp. Jag har t ex en regel som säger att när jag är i skolan (locale kan utföra saker baserat på din fysiska plats) så skall ljudet samt det trådlösa nätverket stängas av (strömsparning). När jag kommer hem så skall det ljudet och nätverket slås på igen.

Shazam

Klockren applikation i kategorin jag vill veta vad låten som spelas nu heter. Man pluppar igång applikationen trycker på Tag Now, låter applikationen jobba en liten stund och sedan, helt magiskt, så dyker artist, låtnamn samt album upp.

Google Sky Map

En helt fantastisk applikation att ha de där mytomspunna stjärnklara sommarnätterna när man är nyfiken på vad det är för stora bollar för gas som brinner långt långt bort. Google Sky Map använder sig av en massa trevliga teknologier inuti telefonen som innebär att man helt enkelt bara pekar telefonen upp mot skyn och så ser man precis vilka stjärnor det är som är just där. Magi.

Evernote

I Evernote slänger man allt man vill minnas. Man tar kort eller kluddar ned något i textform och sen tar Evernote hand om allting på sina servrar så man kommer åt det vart man än är.

Barcode Scanner

Har du någonsin sett en sådan här bild?

Det här är en streckkod från tvåtusentalet. Ladda ned Barcode Scanner, peka igång det och sen rikta telefonen mot denna bilden. (Den kommer ta dig till Android Market)

Better Bookmarks

Är vad det låter. Bästa användningsområdet är helt klart att kunna skapa genvägar till webbsidor på hemskärmen med trevliga ikoner. (Försöker använda samma ikoner som iPhone gör, om de finns. Annars favicons)

Prisjakt

Prisjakt har en applikation som drar nytta av streckkodsläsaren längre upp. Man pekar helt sonika telefonen mot en streckkod i en butik lite diskret och får tillbaka en lista av resultat med butiker som är mycket billigare än den man för tillfället står i. (Ofta är butikerna på andra sidan stan)

Remember The Milk

Hands down den bästa todo-applikationen i världen. Finns i princip på alla platformar numera, kräver dock ett pro-konto för att använda den officiella mobila klienten.

FlyScreen

Ersätter den oftast tråkiga låsskärmen med lite trevliga snabbåtkomliga widgets. Inte jättesnygg eller säker men alldeles underbart praktisk. Det finns widgets för stora nyhetssajter, väder, facebook, twitter och kalendern och en herrans massa fler.

Buzz Deck

Vid första anblick så verkar Buzz Deck göra precis detsamma som FlyScreen, och även vid andra anblicken så stämmer detta. Buzz Deck ersätter dock inte låsskärmen utan är ett separat program istället där man får smidig tillgång till nyheter och widgets.

Twidroid

Bästa twitterklienten. (Inte bra, men bästa)

Facebook for Android

Bästa (och enda gratisalternativet) facebook klienten. (Samma som med twidroid… Inte bra, men bästa)

Slutkläm

Har ni några andra bra tips så är det bara att ösa på i kommentarerna.

Utrymmestjuvar

Man kan dock gå runt detta på ett synnerligt smidigt sätt genom att kryssa i checkboxen Synkronisera endast markerade låtar och sen således gå in bland ljudböckerna, välja listvy och bocka för de ljudböcker man vill skall synkas till sin iPod.

Bocka för Synkronisera endast markerade låtar och videor

Bocka för de ljudböcker som du vill skall synkroniseras

Så enkelt var det. Förhoppningsvis finns det nu mer plats på iPodden för annat.

Bara att klicka på Ställ in...-knappen för Google och sedan fylla på med google-adress och lösenord

När Adressboken sedan har laddat ned alla kontakter från gmail så hålls de ständigt uppdaterade automatiskt. Vilket är smidigt om man vill synka ned dem till en iPod eller bara vill kunna komma åt dem utan att koppla upp sig mot nätet.

Först ut är möjligheten att numera kunna synka Googles eminenta kalender rätt ned till iCal så att man komma åt och ändra i den utan att vara uppkopplad mot nätet. (iCal synkar upp ändringarna automatiskt så fort datorn kopplas upp)

Inställningspanelen i iCal

Börja med att klicka på plustecknet på vänstersidan i fliken Konton i inställningspanelen.

Nytt konto

Nu är det bara att mata in epost och lösenord till googlekontot och låta iCal trolla ned hela kalendern.

Delegeringsfliken

Använder man sig av ett par kalendrar i gCal så väljer man vilka man vill synka ned under Delegering-fliken.

Sådär, snabbt och lätt.

Jag ser dock bara ett medelmåttigt operativsystem med snyggt skal och bra utvecklingsverktyg. Det är dock ett system som verkar ha stagnerat lite i utvecklingen och inte hängt med människors behov av multi-tasking.

Just avsaknaden av multi-tasking torde bli smärtsamt uppenbart, för många som tidigare inte förstått vad det inneburit, nu när Spotify släppt sin eminenta musikapplikation för mobila plattformar.

Betänk följande scenario: Man sitter på bussen, lyssnar på en schysst låt på spotify och så får man ett sms (det kan hända). Vad man nu möts av är en notifikationsruta som blockerar hela skärmen och ger en två val. Svara eller stänga ned notifikationen. Eftersom man inte gör något vettigt så vill man svara på meddelande (också ett inte allt för otroligt scenario), men när man trycker på svara så stängs musiken av och man tas till meddelandeapplikationen.

Apple kommer runt detta lilla problem på ett synnerligen elegant sätt genom att kalla det en feature. Genom detta så får de en hel armé av samma ”rädda världen”-människor att försvara deras beslut.

Den andra riktiga dealbreakern är brist på ett vettigt notifikationssystem. Det är allt eller inget. Antingen de fruktansvärt påträngande popup dialogerna där man måste bestämma, där och nu, om man vill agera på ett meddelande. Stänger man ned meddelandet så måste man sedan leta upp det i rätt applikation. Alternativet är att strunta i popuperna men då måste man då och då scrolla bland sina hemskärmar för att se om det pluppat upp en fin siffra på någon ikon.

Hade alla program fått tillgång till att slänga upp en liten notifikationsikon uppe bredvid klockan så hade problemet varit löst. Då hade man inte behövt jaga runt bland hemskärmarna efter nya notifikationer.

Detta är ett par av iPhones alla nackdelar men nog med iPhone-hat nu. Det är en bra plattform, särskilt för utvecklare. Men Apples nuvarande strategi och ställning har stora implikationer på användarflödet hos konsumenterna.

Nu senast så möjliggjorde de 1 miljon böcker online som ligger under såkallad Public Domain licens. (Gamla klassiker helt enkelt) Sen ett par år tillbaka har de haft den bästa mejlklienten på marknaden – gratis. De har en onlinesvit av officeprogram – gratis. Möjligheten att producera högkvalitativa onlineprogram genom App Engine – gratis. De har pusslat ihop världen så att den blir lättöverskådad i Google Earth – gratis. De hostar miljontals videoklipp från alla segment av marknaden och möjliggör politiska aktioner i länder där det skulle vara omöjligt annars – gratis. De har skannat miljontals böcker och akademiska tidsskrifter som gör dem sökbara och lättfunna – gratis. De har skapat ett helt fritt och öppet operativsystem för mobila telefoner och datorer vars mål är att bibehålla en öppen och fri marknad för den viktigaste uppfinningen i modern historia – gratis. De investerar tid, pengar och kunskap för att utveckla webben till en säkrare, snabbare och stabilare plattform med mer funktioner än vi någonsin kan fantisera om – gratis. De ämnar ersätta ett föråldrat kommunikationssystem som i grunden förändrar hur vi betänker information och kommunikation med varandra – gratis.

Att förändra och förbättra världen kostar en del pengar.

Detta är inte fullt så skrämmande och allvarligt som det låter utan en liten video som demonstrerar hur man på ett smidigt sätt kan göra sina fysiska böcker sökbara genom Google Books.

Detta är ett öppet brev riktat till hela spelindustrin men främst utgivarna. Jag tänkte berätta lite om mina köpvanor och hur dessa har förändrats i takt med att jag inte hinner spela lika mycket som förr.

I yngre dar, från 13-14 och uppåt så spenderades mycket av mina pengar på spel. I snitt ungefär ett spel i månaden och då låg priserna på 399-499 kr, i regel. Men det kommer en tid när skolan stjäl mer tid från fritiden och helt plötsligt finner man andra saker att lägga pengar på. När skolan tog slut så tog jag en liten tripp till landet down under och under ett års tid spelades i stort sätt ingenting.

När jag kom tillbaka till Sverige och arbetslivet så började pengarna rulla in, men de lades aldrig på spel.

Nu är jag högskolestudent har, hör och häpna, det senaste halvåret lagt ganska så mycket pengar på spel. Mer än jag gjort sen tiden då man var bekymmerslös och kunde spela dagarna långa. Anledningen är priserna på de spel jag har velat spela. De har kommit ned på en human nivå.

Det senaste spelet jag inhandlade var en nyversion av klassikern The Secret of Monkey Island med epitetet Special Edition. 80 saftiga riksdaler kostade detta mig. Med andra ord fanns det ingenting att ens fundera över. Ett par klick i Steam senare och spelet ligger nere för konsumtion på hårddisken. Hade detta spel kostat 150 eller t om 250 kronor så hade jag aldrig kommit på tanken att hosta ut de summorna. Men då det nu låg på en impulsköpsnivå (en nivå som varierar kraftigt från person till person) så fanns det inget att snacka om. Släpps det fler kvalitetsspel i denna prisklass så kommer jag utan att tveka spendera 200-300 kronor i månaden på att köpa spel, pengar som går rätt ned i industrins fickor.

Alternativet är 0 kr. Jag kommer inte köpa ett spel för 400 kronor då jag inte tycker att det är värt det. Särskilt inte med min ganska skrala budget.

Det här kanske låter som det klassiska ‘mycket snack och lite verkstad’-snacket men faktum är att jag redan känt på hur det är att köpa spel och program i den här prisklassen, då jag tills för ganska nyligen ägde en iPhone.

Uppemot ungefär 200 kronor i månaden spenderade jag på småprogram och spel till denna, smått på, mirakulösa telefon. Det dyraste spelet jag köpte genom App Store kostade 75:- men de flesta av mina inköp låg på betydligt lägre summor. Att köpa mobilspel för 7-20 kronor stycket känns knappt i plånboken alls.

Nu kommer slutklämmen: Jag tycker självklart inte att spelindustrin skall sänka priserna på sina spel så lågt som under tjugolappen. Men man måste hitta balansgången för impulsköp till just den plattformen man utvecklar för. Det innebär ju självklart att varje transaktion skulle minska i storlek men mängden transaktioner skulle öka. (I mitt fall lavinartat)

Det är väl ingen tvekan om att Apple förändrade mobiltelefonindustrin men nu börjar de sakta men säkert förändra distrubitionsindustrin. Det är bara att haka på eller haka ur. Valet är upp till er.

Detta är mer av en vädjan än en reprimand. Spelindustrin har slagit rot lång nere i kulturjorden och jag tror aldrig att kultursverige kommer blomma utan er. Gå inte och dö!